stormestaren

Åkte fast i tunnelbanan för andra gången i helgen. Fast denna gången var det bara överjävlig otur. Fimpade biljetten två sekunder innan vi upptäckte att kontrollanterna stod i trappen. 25£ eller polisstation? 25£.

"auf wiedersehen" sa dom

"polishora" sa vi

- genom cirklar av blå rök

Avslutade Gabbis vistelse i Paris med att bli av med våra snigel oskulder till varandra. En tallrik sniglar och några dyra glas vin lyder söndags psalm, samt ett paket Malboro för 90 riksdaler. Så överjävligt dyrt men jämväl så BRA.

JAG VILL HA SVENSK MJÖLK. Mjölken här smakar socker. Som om små sockerflingor badat i den först. Som skit. Mjölk mjölk mjölk. Jag vill HA MJÖLK.

Är i fullt sjå med att baka med Juliette och Lucie till halloween patrasket som är ute och knackar dörr. Mysigt. Bra. Ja.

Herregud. Vi är vid liv, fast det är knappt. Sömn har inte existerat denna vecka då vår lilla höst semester blivit en cirkus istället. Igår hamnade vi mitt i Edwards 25 års kalas och blev överösta med rödtjut och champange. Detta avslutades i killens lya som låg inne på en opera.

fettsomfen

göttmos

Jag har fått världens fart-eye. Det är inte för att jag rökt plantor i rastafari djungeln utan för att jag fick Lucies finger rätt in i ögat när vi spelade spökboll på 0 kvadratmeter igår.  Gjorde ont. Fick blo i öge. Inte heller hjälpte det att jag gick ut och röva med Oli så att jag därför legat som en manet som håller på att dö på stenen idag. Jag ska dokumentera fart-eye och lägga upp det imorgon.

Tjenixen

"klockan är halvtolv, du måste sova"

I början var jag lika duktig som asiater också kan vara att knäppa med en canon. Men ögat liksom kameran har både blivit vana samt mätta.. Mätta? FEL ord. Men, ni vet, vi känner oss helt enkelt inte lika dökåta i att knäppa alla lastgamla byggnader, franska balkonger, baguetter osv osv osv. Så nu, bröder och systrar, har jag bara mig själv att bjuda på. MEN. Jag ska väl bättra mig? Fortsätta ta kort på äventyret? På kosten (vin-chèvre-minikaffe-sop tacos)? På kaggen? På kepsen?

Det finns ett galet hus i Olivias kvarter i Montreuil som är helt övergivet. Som ett litet slott som har tagit skiljsmässa från både greven men inte graven. Vi vill ta hand om detta lilla schabbiga hus som storken och bebisen och om ett år, om vi kan vår franska, ska vi få tag på gubben och köpat. VORE INTE DET NÖ?

(Ps. Boli. Ska vi ses på le baltard ikväll?)